Barnhems barn

Barnhems barn

Jag blev kontakad av några som hade stora problem hemma. Det stökade runt och det lät som det hoppades i golvet, sprangs i golvet och saker hade en tendens att flytta på sig. Det var ofta man kände sig ganska ledsen och uppgiven.

När jag kom fram till huset så möttes jag av ett gäng med barn som smög på mig. En av dem en liten flicka var lite mer pratsam och berättade för mig att de alla bodde här. De tyckte om att springa runt och busa och älskade att pilla på saker.

Ja de var som barn är mest sen fanns det en pojke som var ilsknare än de andra och han var nog den som hade satt i system att förstöra mer och få de andra att bli ledsna. Han var en liten plågoande med sitt sätt att vara och det här smittade av sig även på dem som bodde i huset.

Flickan berättade att de bodde där och att det en natt hade blivit jätte konstigt att andas och jag förstod det måste ha blivit en gas läcka. De hade bara somnat in och blivit kvar.

De levde nu kvar i landet ingenstans och hade börjat störa dem som bodde där mer och mer.

När jag hade fått dem att förstå att de inte levde längre och att de skulle gå mot ljuset blev de rätt uppspelta allihop och alla undrade om deras mamma skulle möta upp dem och hur hon såg ut. De var ju barnhems barn så de visste ju inte vem deras mamma var en del av dem andra var så glada över att äntligen få förenas med sina föräldrar igen.

Lugnet la sig i huset och det blev en lättare stämning när alla barnen gått över.